Vilken glädje och njutning det är att sjunga!

Så mysigt det är att sjunga!
För ett gäng på 25 människor som var på retreat i tystnad här.... Det kändes så fint att få sjunga utan att ta så mycket kontakt med dem utan bara sjunga rakt från mitt inre... Jag njööööt så av den där stunden och kände mig så upplyft... Jag märkte att de sjöng med mycket i "I am beautiful" och efteråt när retreaten var slut var det många som kom fram och berättade hur mycket de uppskattade vår sångstund... och en stor del av gruppen ville ha "I am beautiful" på en CD.. Så när jag trycker upp min CD "Shine" i en ny upplaga så ska den sången få vara med.

Vi kommer sjunga mer tillsammans...
Peter och jag känner också att vi ska erbjuda fler sångstunder tillsammans och sätta samman ett fint program som vi kan erbjuda både på Mundekulla och kanske andra platser... De senaste året har vi fått så fint gensvar när vi har uppträtt och sjungit tillsamman, både på Musikfestivalen och Grandmothers- eventet i Stockholm och andra sammanhang. Tänk så härligt att kunna erbjuda och dela något som man själv njuter av och även blir uppfylld av och som samtidigt berör andra...

 Från Musikfestivalen i somras med Lars-Magnus Österberg vid Pianot, 

Erik Grind spelar flöjt och Jan-Erik på gitarren...

Här kan ni lyssna på en av låtarna som Peter har skrivit.

6-dagars Mindfulnes-retreat i tystnad

Just nu har vi retreat här!
25 personer både män och kvinnor är på Mindfulnes-retreat i tystnad med Katarina Lundblad och Camilla Sköld. Mundekulla är just nu en perfekt period att vara på retreat i. Lugnt och stilla men ändå finns det värme kvar i luften.

Har du provat på att vara i tystnad med andra
...då vet du hur skönt det är och hur allt öppnar upp sig och du blir mer närvarande och ser skönheten i de vardagliga tingen och i naturen.... samt känner mer harmoni och lugn inom dig... Jag vill varmt rekommendera dig att vara på retreat en tid. Vi har flera olika retreater i Mundekulla och jag Anne, erbjuder även möjlighet till retreat för kvinnor under en längre period från 24 februari - 17 mars.... Kika gärna in och läs mer om det här. 

Här kommer lite bilder från sensommar och hösten.

 Halmhuset och vår fina labyrint som Agneta Henning har skapat.

 Villa Solhem - där de flesta retreater äger rum... vaktas av Trollmor :)

 ..och en glimt av Villa Solhem där Rosenskäran blommat så fint hela sensommaren

 ... Amfiteatern där vi spelade upp Musikalen Hemstannarna i somras, som blev så uppskattad

nu faller de sista löven och det blir så där avskalat och lugnt både inuti och utanför...

Ha det fint och varmt välkommen till Mundekulla.

hälsar Anne o Peter

Mundekulla vinner solpaneler!

Pressmeddelande, 2013-06-20

Mundekulla Kursgård värdig vinnare av EgenSolels tävling

Sveriges nya forum för alla solelsintresserade, EgenSolel.se, har just avslutat en tävling där man kunde vinna en egen solcellsanläggning. Bland tävlingsdeltagarna fanns ett  300 privatpersoner, bostadsrättsföreningar, vandrarhem, campingar, kursgårdar och skidanläggningar.

Vinnare blev Peter Elmberg och Mundekulla Kursgård i Långasjö i Småland som tillsammans med sin pappa (Berndt) och fru (Anne) sedan 1998 byggt upp en omfattande kurs- och konferensverksamhet med tydlig miljöprofil. Kursgården som idag omfattar 1500 kvm byggnation är byggd helt i trä och har löpande byggts ut med miljövänligt och återanvänt material från i första hand lokala leverantörer samt egen skog. Även maten som serveras är vegetariskt och minst 80 % ekologisk och kommer i första hand från lokala gårdar.

I juryns motivering står det bland annat: ”Mundekulla Kursgård har med sin geografiska placering, skuggfria takytor och stort antal besökare alla förutsättningar för att få stor nytta av en egen solcellsanläggning och samtidigt sprida information om hur enkelt det är att producera egen solel. Dessutom har Mundekulla Kursgård under Anne och Peter Elmbergs ledning genom många år visat ett mycket starkt miljöengagemang, vilket gör dem till mycket värdiga vinnare.”

- Det känns fantastiskt att få detta pris och uppmärksamhet då vi under hela vår uppbyggnad haft miljöfrågan i fokus. Solceller går i perfekt linje med den verksamhet vi bedriver och det ger oss en extra skjuts att satsa vidare. Som krona på verket firar vi ju även 15 års jubileum i år säger Peter Elmberg.

Varje år besöker ca 2000 gäster Mundekulla Kursgård i samband med festivaler, kurser och konferenser vilket naturligtvis medför en stor energiförbrukning. Uppvärmningen hanteras i första hand genom bergvärme, men elförbrukningen på ca 125 000 kWh/år har man hittills inte haft någon bra lösning för.

Med 1:a priset från EgenSolel.se får Mundekulla Kursgård en mindre solcellsanläggning som de senare kan bygga ut för att på sikt kanske kunna täcka det mesta av sin förbrukning.

- Vi har länge funderat på att skaffa solel men inte vetat om att det faktiskt redan är lönsamt, vilket naturligtvis gör det ännu roligare. Ekonomisk hållbarhet är ju också viktig, fortsätter Peter Elmberg.

- Vi vill rikta ett stort tack till alla tävlingsdeltagare, våra jurymedlemmar Lars Andrén från Svensk Solenergiförening och Stefan Sundélius från Telge Energi samt våra tävlingssponsorer Nordic Green Energy, PPAM.se och KlimatSmart.se, tillägger arrangören Jens Ljunggren från EgenSolel.se.

Om EgenSolel.se:
Forumet EgenSolel.se startades 2012 för att främja utvecklingen av småskalig solelproduktion i Sverige. På forumet finns tips för alla som vill producera egen solel samt även en lista över alla kända solcellsanläggningar i landet. Initiativtagare är Jens Ljunggren som sedan 2007 även driver hemsidan KlimatSmart.se som är Sveriges ledande portal för klimat- och miljövänliga och produkter och tjänster.

För ytterligare information och pressbilder, kontakta:
Jens Ljunggren, EgenSolel.se, info@egensolel.se, www.egensolel.se, 073-7000 315
Peter Elmberg, Mundekulla, peter@mundekulla.se, www.mundekulla.se, 0471-504 50, 073-080 7130

”På Apostlahästar genom Småland”

Det jag slås av utmed vandringen mot Köpenhamn är att landskapet till synes är oförändrat sedan vi startade i Trondheim för 4 mån sedan. Asfalt, vacker natur och dessutom trevliga människor. Det som däremot väcker min oro lite är att 95% av vandringen sker i avfolkningsbygd. De enda regioner som växer är stadsnära landsbygd vid Örebro, Jönköping och Växjö. Situationen är mycket värre än jag tror de flesta av oss inser... Men det väcker min landsbygds själ om att aldrig ge upp inför vår kära natur.. Mer landsbygd åt folket../ AMEN

Franciscusleden
Nu har jag vandrat i 4 veckor från Gränna (Jönköpings kommun) i norra Småland ner till Fridafors (Tingsrydskommun)  i söder strax vid Blekingegränsen.  De första dagarna utmed Vättern bjöd in till givande samtal och möten då jag hade upp till 5 följeslagare per dag och en del dagar gick jag på egen hand. Det är en bra kombination att dels få lite olika injektioner från människor under vandringen samt även få tid att reflektera för egen del. Längs Vätterns strand var det både kulturhistoriskt intressant samt en livaktig bygd och leden gick under namnet Franciscus leden och det kändes lite symboliskt att jag fick framföra min tonsättning av Franciscus Fredsbön i Sofia Kyrkan i Jönköping som avslutning på den första vandringsveckan.

På medeltiden var Trondheim Europas tredje största pilgrimsort efter Rom och Compostela. Nu har vi vandrat hela vägen nästan uteslutande utmed de pilgrimsleder som kyrkan märkt ut under senare år. Jag hoppas denna led kan utvecklas till att bli Nordens Santiago de Compostela och att man även tillåts sova och äta i kyrkan då dess syfte ju är att ge vila och näring. Ska bli oerhört spännande att följa ledens utveckling

Munkaleden
Därefter tog Munkaleden vid i Byarum strax söder om Jönköping i anslutning till et Nunnekloster som legat där på medeltiden och leden fortsatte ner till Nydala Klosterruin, en mycket intressant plats. Jag har många gånger blivit förvånad över hur enkelt det är att hitta sovplats och hur tjänstvilliga församlingarna är utmed vägen. Jag tror det här kan utvecklas till att bli en oerhört spännande vandringsled på sikt. I Nydala fanns inget härbärge att tillgå men då öppnade Cafet upp sin lokaler och vips så fanns en sovplats även där. Det kändes lite som att ligga på helig mark då Munkarna under 300 år (1200-1500) verkat på denna plats och Byggt upp ett av Sveriges största klosterväsen som Gustav Vasa lät lägga ner på bara några år efter att han snott åt sig allt kyrksilver. Sedan stod klostret och kyrkan och förföll under 100 år. Det är konstigt hur något så storartat bara kan försvinna som över en natt, men ännu finns ”andan” kvar på platsen som minner om att det en gång varit ett blomstrande liv på orten

St Sigfrids leden
Vandringen fortsätter ner mot Os som är en gammal bruksort med en unik smalspårs järnväg som lockar många turister. Från Os vandrar jag 32 km ner till några vänner i Mistelås strax norr om Alvesta. Min telefon har dessutom slutat att fungera och jag känner att det är någon form av mening med det, då mitt personliga syfte med vandringen har varit att ge mig själv vila frånvardagens bestyr. Under närare en vecka klarar jag mig utan min annars så oersättliga ”pryl”.. och det går riktigt bra.
Väl framme i Växjö som ärSmålands ”andliga borg” är det dags för lite kosnerter. Tillsammans med mitt band African Vibration spelar vi i Tolg och Korrö Folkmusikfestival utanför Växjö samt även på en miljöfestival i Karlskrona. Därefter fortsätter vandringen mot Mundekulla där vår tredje tema vecka ”Existens” går av stapeln.

Existens veckan i Mundekulla ”Sång och Gång”
Vilket härligt gäng vi Blev på Mundekulla första veckan av augusti. Vi vandrade, vi sjöng, vi samtalade och gav konserter och som ofta förr så var det blandad publik i åldrarna 14-80 år. Vi lät oss inspireras av Papis Bodian från Senegal av muslimsk härkomst, Sadhu som representerade hinduismen, Ulla Sköld präst i Långasjö och Maya Indianen Luigi Ixcot ursprungligen från Guatemala. Det ledde till givande samtal och hela veckan avslutades med en hejdundrande konsert på Karl Oskar dagarna i Växjö

Mundekulla Musikfestival
Vi stannade kvar i Mundekulla under två veckor i väntan på Musikfestivalen i Mundekulla som växte ytterligare med fler besökar än någonsin och dessutom en manifestation av sällan skådat slag. artsiter Som Dan Reed, Sahlene, Di Leva, Doggelito, African Vibration samt inte minst en rad mer okända artsiter förgyllde den 14:e musikfestivalen. Lördagens ljusvandring då ca 300 pers gick ut i sensommarnatten med varsitt tänt ljus med riktning mot Mundekullalabyrinten var definitivt en av höjdpunkterna. Väl framme vid labyrinten fick sex representanter (tre kvinnor och tre män) från olika traditioner läsa varsin bön nämligen Anna (Svensk präst, Kristendomen),  Sofie (Svensk/Israel-judinna), Gerardo (Peru-Indian), Sadhu (Indien-Hinduism), Kwan (Thailand-Buddhist), Papis (Senegal-Muslim). Många dröjde sig kvar efter åt innan Kevin James från australien avslutade kvällen.... Därefter fortsatte vandringen söderöver. Läs mer om årets festivalhär 

Mot KöpenhamnEn kompis ringde igår och undrade hur jag orkade först arrangera en musikfestival och sedan ut och vandra. Det är lätt att tro att vandring är tufft och utmanande men det är ju livgivande. Kanske är det så att jag orkat arrangera events och festivaler på Mundekulla just för att jag gett mig tid att vistas i naturen.. Något bättre botemedel mot stress finns inte
Idag gick jag även förbi en stuga från 1800 talet som skall rivas. Självklart flyttar jag den till Mundekulla.. Nu gäller det bara att övertala min kära hustru...

Vandring i regnVilket skyfall vi utsattes för utmed vandringen alldeles nyss men med tilliten som ledstjärna så uppdagades en liten linbasta ( uthus) där vi kunde krypa in och ta vår lunch i skydd av regnet. Väl på plats såg vi ett fantastiskt myller av bålgetingar som byggt sitt bo där och det blev ett fantastiskt möte... De är stora, arbetsamma men inte lika sällskapliga som getingar utan sköter sig själva. Riktiga karma yogis.. I like them!!

Nu har jag gått nästan konstant barfota sedan maj... Varför stänger dem flesta av oss in sina fötter i skor 12-14 Tim om dagen, man har ju inte vantar om sommaren varför ska man då ha skor??
Det var min sista reflektion innan jag nådde Blekinge gränsen vid Fridafors...

 

Ekologisk byggnation i Mundekulla!

Historik om Mundekulla
Mundekulla Kursgård inköptes 1998 och bestod av en mangårdsbyggnad, ett kokhus och en ladugård samt 8 ha betesmark. Huset hade stått tomt i 12 år och det regnade in i alla rum. Ett omfattande restaureringsarbete genomfördes och därefter har ytterligare 2 stora byggnader uppförts på sammanlagt 800 kvm, 20 rum, konsertlokal och en matsal. Hela anläggningen är byggd med ekologisk profil och har erhållit en rad olika priser och utnämningar. Verksamheten lockar ca 2000 gäster/år på kurser, retreater, festivaler och konferenser. Läs mer om Mundekulla nederst i denna artikel samt på www.mundekulla.se Nu följer en kort redogörelse för Mundekullas senaste tillskott på gården, nämligen en hus byggt av lera, koskit (!!) och halmbalar!

Halmhuset

Ler och halmhusbygge !
Jag ville egentligen göra ett runt hus, men jag insåg att det skulle bli svårt med fönster och dörrar samt att halmbalarna ju faktiskt är fyrkantiga!! Jag beslöt mig för att göra det sexkantigt med rundade hörn, men hur ritar man upp ett sexkantigt hus så att alla tårtbitar blir lika stora?
Min granne Peter Frederiksen, Gröna vågaren från Köpenhamn har kluriga svar på det mesta så jag följde hans råd enl. följande. Väggarna skulle vara 2,60 m långa så jag klippte till ett snöre och satte en spik i ena änden. Spiken trycktes ner i jorden på husets mittpunkt och längst ut på änden höll jag en upp och nervänd plastflaska med mjöl i som sakta sipprade ut på gräset och skapade en cirkel då jag gick runt. Därefter satte jag spiken där ett av de 6 hörnen skulle vara och drog en halvcirkel som korsade ursprungscirkeln på två ställen. Sedan flyttade jag spiken till dessa båda hörn och gjorde likadant igen och två nya skärningspunkter uppstod och slutligen fanns det 6 skärningspunkter på ursprungscirkeln. Här grävde jag ner plintar som stack upp ca 20-30cm ovan jord där golvstommen sedan spikades.  Hästarna var dock väldigt förtjusta i mjölet så cirkeln försvann lite för varje dag.
Jag tog hjälp av min snickarkompis Andreas för att göra trästommen och vi valde att göra att japan inspirerat välvt tak. Dels för att det skapade en skön känsla men framför allt för att för att takfoten behövde gå tillräckligt långt ut för att skydda ytterväggarna och med tanke på att det var ett brant sluttande tak så skulle takfoten skymt fönsterutsikten om vi inte ”böjt upp det”.
De flesta halmhus utgår från en regelstomme som bär upp konstruktionen. I USA byggs däremot även halmhus där balarna i sig utgör en bärande stomme men de måste vara väldigt hårt pressade för att det ska fungera och det är dem i regel inte i Sverige.

Peter sågar till Halmen

På jakt efter halmbalar!
Eftersom mitt bygge påbörjades våren 2011 skulle det vara bättre att ha köpt in balarna hösten 2011. Nu fick jag förlita mig på att hitta halmbalar från fjolårets skörd, vilket inte var det lättaste..  De flesta bönder gör numera ensilage eller stora halmbalar men jag ville ha balar i mindre format då de är lättare att hantera och ”bygga med”. Efter mycket sökande hittade jag en gård på södra Öland (15 mil från Mundekulla) där jag köpte 100 balar. De kostade 9:-/st och var 60 cm långa, 50 cm breda och 40 cm höga. Med tanke på att väggens yttermått var 2,60 så räckte det med 4 balar på längden (4 x 60 = 240 cm). Balarna möttes då på väggarnas insida (ca 240 cm) medan det blev ett hålrum i ytterhörnen. För att leran skulle fästa bra satte vi hönsnät både på insidan och utsidan och då kunde vi packa ner löshalm i ytterhörnen. Om det hade varit ett kvadratiskt hus tror jag inte hönsnätet hade behövts i samma utsträckning, men i detta fall skapade det bra stabilitet.  Att fästa hönsnätet på balarna är som när de sju dvärgarna syr askungens klänning, dvs någon står på insidan av huset och någon annan står på utsidan och sedan har man en ca 1 meters ”nål” i stål med ett nålsöga i änden där snöret binds fast. Sedan syr man fast hönsnätet och det krävdes tid och tålamod men alla som sett Askungen vet ju också att man kan åstadkomma mycket när man hjälps åt och dessutom sjunger en sång under arbetets gång. Vi arrangerade nämligen två helgkurser i halmhusbygge så vi var upp emot 15 personer som hjälptes åt att ”sy”.

Halmbalarna kommer på plats
Innan vi lade balarna på plats slog vi in trädymlingar (pinnar) i golvbrädorna. På dessa trär man på det första varvet med halmbalarna. Nästa varv läggs omlott d.v.s. så att de täcker skarven på halmbalen under, utifrån samma princip som man lägger tegel. Detta innebär att man måste dela på vissa balar. Då tar man åter hjälp av ”synålen” och sticker in denna på mitten av halmbalen och binder om nya snören sedan klipper man av ursprungsbandet varpå den faller i två mindre bitar. När vi nådde upp till översta balen fick vi fylla i med löshalm för att få det tätt. Efter vartannat skifte lade vi även en masonitskiva och sedan slog vi in trädymlingar genom masoniten ner till den nedersta balen och slutligen blev det som en enda enhet.  På den vägg som inte hade något fönster gick det enkelt, men på de andra väggarna fick vi först spika en träkonstruktion för fönstren (se bild) vilket var ganska tidskrävande. Eftersom trä rör sig behövde träkonstruktionen vara inbäddad i halmen för om den ligger för ytligt så uppstår det lätt sprickbildning i leran. Det innebär att utanpå all halm och trä så är det 10 cm lera, vilket innebär att det inte går att spika något på väggarna eftersom spikarna inte fäster i leran. När alla balarna var på plats sågade vi med elmotorsåg och häcksax så att ytan blev jämn på såväl in som utsida.

Andreas vilar i Halmen

Lerinpackning!
Leran köpte jag från Horns tegelbruk utanför Skövde. Det finns på närmare håll men eftersom min vän Lasse från Kalmar också behövde lera så vi delade på ett lass och därmed även frakten. Fördelen var att han hade byggt sitt hus med lera som han köpt därifrån så han kände till konsistensen och proportionerna för blandning av just den leran. Det kan nämligen skilja sig från plats till plats beroende på hur lerrik den är. Blandningen brukar dock utgöras av vatten samt 25 % lera, 50 % fin sand och 25 % ”fiber”. Fibrerna består av halm, kutterspån eller ko-/hästskit. Lasse hade inte använt ko- eller hästskit på sitt hus medan mina vänner Pär och Sarah Norrby Wallin från Växjö hade utgått från den principen. Jag följde Pär och Saras variant och det blev mycket hästskit som hämtades upp från hagarna på området. Leran lades sedan i tre lager och om man vill ha en fin yta på det yttersta lagret är det bra med ko- eller hästskit för det är väldigt finfördelat fiber, då det tuggats av djuret vilket bidrar till en jämn yta, istället för att halmstrån syns i putsen. 
Vi lade först leran i ett vattenbad (badkar) dagen innan så den skulle suga åt sig fukt och lösa upp sig. Att göra lerblandningen kräver bra utrustning och först hyrde jag en tvångsblandare (jmf cementblandare) från en byggnadsfirma men blandningen blev inte tillräckligt bra och det tog lång tid då ”armarna ” rörde sig för sakta. Lasse hade mött samma problem så jag hyrde hans nyinköpta tvångsblandare istället och det krävde tre starka karlar för att lyfta den, men det visade sig gå mycket bättre. Under hösten hann vi med att lägga två lager lera på utsidan innan vintern kom. Det tog lång tid för den att torka under höstens kyliga dagar och nätter, men det viktigaste var att halmen hann täckas av lera inför vintern, så för säkerhets skull täckte jag ytterväggarna med presenningar under vintermånaderna. Det var en fröjd att plocka av presenningarna i april 2012 och lägga på sista lerputsen. Nu torkade leran mycket snabbare och sprickbildningen som uppkom i samband med torkningen såg till en början oroväckande ut (se bild), men det är befriande att arbeta med naturliga material för det var egentligen bara att pensla på med vatten och täppa igen sprickorna. 

Välkomnande entre med kluvna tegelstenar

Förstugan
Halmbalar i alla ära men väggarna blir ju närmare 70 cm breda och jag ville ha en liten förstuga på huset. Det hade blivit en väldigt trång passage med så breda väggar så där spikade jag en vanlig regelstomme. För några år sedan byttes taket på kyrkan i Långasjö (5 km) varpå jag fick de gamla takspånen av ek hemkörda till mig. Dessa kommer att pryda förstugans yttervägg då många kyrkor traditionellt sett haft ekspån både på tak och ytterväggar, så det ger en speciell karaktär till huset (se bild).

Nu återstår bara tegelpannor och målning!

Golv och tak!
Jag hade ett 20-tal balar kvar när väggarna var klara så dessa fick utgöra isolering i golvet.  Andreas tyckte dessutom att det fungerade utmärkt som säng så det blev långa vilopauser den arbetsdagen (se bild). Innertaket isoleras med ekofiber (återanvänt tidningspapper) och jag har fått 1000 små lertegelpannor. På golvet i förstugan lade jag återanvänt lertegel som jag lät klyva på mitten så det blev ett riktigt fint golv. Dessutom är det i söderläge med mycket solljus så det fungerar även som ett värmemagasin som värms upp av solens strålar och lagrar värmen under nätterna. Det blev supersnyggt och harmoniskt, inte minst med tanke på att både golvet i förstugan, väggarna och takteglet är av lera och övriga beståndsdelar i huset är halm och trä. 100% naturmaterial !!


Takspån från Långasjö Kyrka

Summering
Jag har insett att jag har ganska begränsad kunskap om det mesta i livet och därför är det extra viktigt med bra nätverk och kunniga medarbetare. Jag tror hela Mundekulla visionen har byggts upp utifrån denna princip. Jag vill därmed tacka alla som varit med och bidragit till halmhuset, kursdeltagare, kursledare och hantverkare. Expertkunskapen har försetts av Pär och Sara Norrby Wallin från Storkeboda (Växjö) som byggde ett av Sveriges första halmhus i mitten på 90-talet samt Lasse Andersson som byggt ett fantastiskt vackert halmhus utanför Söderåkra (Kalmar). Andreas i grannbyn är den som stått för grundkonstruktionen med stor hantverkskunnighet.   Det har varit ett väldigt inspirerande och givande bygge. Byggnadsmaterialet är billigt men arbetsmomenten är mer tidskrävande såsom att putsa lera i tre lager, stapla halmbalar, göra fönsterkarmar o.s.v. så det hade nog varit billigare att bygga ett traditionellt hus med träpanel
.… men det var värt varje sekund!

Välkommen till Mundekulla!
hälsar Peter Elmberg

Vägen till Mundekulla (Bakgrund)

Mundekullahuset efter restaureringen 1998-2000

Under 1996 studerade jag Indianhistoria i USA och ett indiancitat som fortfarande ekar i mitt inre lyder enligt följande: ”Tänk sju generationer framåt inför varje viktigt beslut” Är det möjligt att bygga upp och en driva en verksamhet utifrån ett långsiktigt och hållbart perspektiv?

Vid min hemkomst från USA var jag fast besluten att byta livsstil och lämna staden varpå jag sålde mina ägodelar på torget i Lund och flyttade till familjens sommartorp i den Småländska skogen. Under ett år bodde jag i självvald ensamhet utan rinnande vatten och el i en stuga på 10 kvm. Jag odlade min egen mat, ägde varken cykel, bil, dator, telefon, radio eller tv och gick en mil till Emmaboda tågstation när jag skulle åka någonstans. När jag tillät mig att vara stilla och lyssna till mig själv föll saker plötsligt på plats i mitt liv. Jag hade under 10 års tid livnärt mig som trubadur och gatumusikant, men nu började jag skriva egna låtar. Under det första året i stugan skrev jag närmare 200 låtar som vuxit till det mångdubbla sedan dess. Det blev så enkelt när jag drog ner på tempot och började lyssna till mig själv. Det var ett härligt och inspirerande år på många sätt och jag övade på att göra så lite som möjligt och min enda dagliga rutin var att vandra i skogen.
En plats jag ofta besökte var det förfallna ödehuset i grannbyn Mundekulla som stått tomt i 12 år. Jag började fantisera kring möjligheten att köpa det men det visade sig att ägaren inte ville stycka av gården trots att han bara var intresserad av den omkringliggande skogen. Min pappa (uppväxte i grannbyn) försökte först avråda mig men började efterhand inleda samtal med husets ägare och efter 6 fikaträffar köpte vi gården våren 1998 bestående av 8 ha åker- och betesmark, mangårdsbyggnad, ladugård och kokhus i en paradisisk miljö för endast 250.000:- vilket många förvisso tyckte var ett överpris..

Byggnadsvårdsmässor och hållbar livsstil
Under de kommande två åren restaurerade i dess ursprungsstil från 1820-talet. Vi lyfte upp alla golvplankor, isolerade med kutterspån och lade tillbaka dem. Vi tog bort panelbrädorna och tätade med vindskyddspapp och spikade tillbaka dem, med de gamla återanvända spikarna!! Fönstren plockades ut och vissa bågar målades 9 ggr med linolja tills de fick tillbaka sin lyster. De handblåsta fönstren sattes tillbaka och vi vände bågarna upp och ner då vattnet runnit i samma riktning i 100 år och nog skulle de hålla 100 år till nu!! Takpannorna plockades bort och lades tillbaka efter att vi tätat undertaket. En bergvärme pump med ekologiskt reningsfilter installerades liksom urinseparerande toaletter och vi använde bara naturliga isoleringsmaterial såsom kutterspån och ekofiber. Den lokala tidningen gjorde en artikelserie om restaureringen som sedermera blev en bok vid namn ”Drömmen i Mundekulla”. Allt fler letade sig ut till den ensliga gården utanför Emmaboda 6 mil från Kalmar, Karlskrona och Växjö. Sommaren 1999 arrangerade vi en byggnadsvårdmässa med föreläsningar om bl.a. linolja, byggnadsteknik, rödfärgskokning, smide, fönsterhantverk och det kom ca 2000 pers/dag. Mässan arrangerades under 4 år och utökades med föreläsningar kring skogsvård, odlingstekniker, landsbygdsutveckling och besökarna vallfärdade till den lilla byn som vaknat ur sin törnrosa sömn. Vi arrangerade även en musikfestival 1999 och efter mina år som trubadur i rökiga pubar omgiven av mycket alkohol bestämde jag mig för att göra en drogfri Musikfestival med artister som skriver egen musik. Festivalen arrangeras årligen i mitten av aug och växer lite för varje år.

Återanvända byggnadsbodar
Vårt intresse för byggnadsvård och hållbar livsstil växte med åren och 2002 började vi inreda rum i kokhuset, 2005 byggde vi ytterligare några rum ovanför gödselstaden samt en restaurerade en hölada som värms upp av solceller. Efterhand växte verksamheten med kurser, retreater, festivaler, konferenser och vi kände ett behov av att bygga kontor och reception och kanske något rum till. Våren 2007 hörde vi talas om att kontorsmoduler skulle flyttas med kort varsel från forskningsbyn IDEON i Lund. Min pappa åkte och tittade på dem och samma kväll ringde han och sade att vi får 16 st gratis (10 X 2,60 x 16 st = 400 kvm) mot att vi flyttar dem innan slutet av veckan..
Jag var mitt uppe i ett arrangemang så jag svarade; javisst säg att vi tar allihop!!
Delar av vår skog hade blåst ner under stormen Gudrun och Per vilken sågades upp för en billig peng på ett mindre sågverk i bygden som användes till ytterpanel, reglar och takstolar. Jag hämtade gamla tegelpannor från 10 olika gårdar i byn och vi isolerade med sammanlagt 2 containrar kutterspån som vi fick gratis från sågverket. Rummen isolerades med olika typer av isoleringsmaterial såsom Ull (som fick namnet ”Ulla”), Lin (”Lina”), Hampa (”Hampus”), Kutterspån (Emil), Kork (”Ferdinand”), träfiberull m.m. Vi gjorde även en matsal för 60 personer och en liten spa anläggning vid namn ”Eco Spa” (Ecologica Spa), isolerat med Eko fiber –dvs tidningarnas negativa nyheter kom till användning och blev ”Happy News”! Dessa olika typer av isoleringsmaterial finns i allt större utsträckning i Sverige men vi har köpt in det mesta från Tyskland där variationsrikedomen inom ekologiskt byggande är betydligt större. I princip hela bygget vars skapat av återanvänt och ekologisk material och det som började med en liten stuga på 10 kvm hade vuxit till 1000 kvm under en tioårsperiod….

Vad kan vi lära av vår historia?
När jag flyttade till Mundekulla 1997 romantiserade jag mycket om hur det var när mina föräldrar växte upp i bygden på 40-50 talet. Det var liv och rörelse på varje gård, gemenskap och i allra högsta grad ett hållbart leverne, men så kom industrialismen, konstgödsel och ogräsbekämpningen, traktorerna, bilarna och resultatet av de senaste 60 åren är på många sätt bedrövliga. Jag har låtit hylla denna generation genom att bygga ett litet museum i Mundekulla vid namn ”Hästens liv på gården”. Här finns alla gamla redskap från min pappas gård som drogs av hästen, i form av slåtterbalk, bethackor, plogar, harvar, slädar och skrindor. Det är fascinerande att begrunda hur snabbt saker och ting förändras och det som en gång var modernt är högst omodernt några sekel senare. Det är viktigt att minnas vår historia men också fundera över vart vi är på väg och hur vi kan påverka vår samtid och inte minst vår gemensamma ”framtid”. Vi behöver skapa det bästa från båda världar.
Min drivkraft har varit att bygga upp och driva en verksamhet i enlighet med naturens villkor och jag är fullt övertygad om att det går att driva företag med ett framtidsperspektiv på minst 7 generationer även om jag bara börjat min resa på denna långa vandringen. Vi vet alla att de ekologiska alternativen inte alltid är de billigaste, men genom att gynna de hållbara krafterna i samhället så får dessa möjlighet att växa och utvecklas.

The Path 2012- Nordisk Sångvandring från Trondheim till Köpenhamn
Här kommer lite reflektioner om The Path vandrignen som Mundekulla arrangerar
tillsammans med Peace of Music Publishing och Svenska Kyrkan m.fl.

Att bryta upp och börja om på nytt…
Har internet och teknikens utveckling blivit vår tids Gud? Informationen som sprids på nätet framstår ibland som en allsmäktig sanning. Visst behöver vi nya perspektiv men hur hittar vi balansen?

Att gå med eller mot strömmen?
För närmare 1 000 år sedan kristnades vi nordbor och kanske var det samma motstånd för nya perspektiv då som idag. Varför kan vi inte tro och tycka som vi alltid gjort kanske någon sade. Andra sökte nya svar och möttes av motstånd, men sökte vidare ändå. Under medeltiden var cirka en tredjedel av Europas befolkning ute på pilgrimsvandring. Pilgrimsvandrarna mötte nya kulturer, fick nya kontakter och vidgade sina vyer. Under 1000-talet gynnade det andliga klimatet även spridandet av tekniska uppfinningar. Statsmakterna ogillade pilgrimsvandringen för de kunde inte ”kontrollera” den, men folk vandrade ändå…

Främling, vad döljer du för mig?
Pilgrimer och heliga platser finns inom alla religioner, men dagens pilgrimer har olika motiv. En del söker Gud, andra mening med sitt liv eller en paus från sin stressade vardag. Troligen delar de alla en längtan efter ”riktiga” möten. Att bo på ett liggunderlag i ett enkelt härbärge kan locka mer än en lyxsvit hotell. Vi vill komma nära livet! Ordet pilgrim betyder ”främling”. Visst är det en gåva när det främmande plötsligt känns tryggt, när vi vågar se och uppskatta varandra för dem vi är, trots våra olikheter. Pilgrimens väg till trygghet handlar om att omfamna otryggheten och finna storheten i enkelheten…

The Path 2012 - nordisk sångvandring
I år drar jag, och många med mig, upp bopålarna, lämnar datorn hemma och följer med en kortare eller längre sträcka på sångvandringen The Path från Trondheim till Köpenhamn, i sökandet efter nya svar utifrån gamla frågeställningar. Vem är vår tids Gud? Har vi tappat bort henne på vägen, söker vi på fel platser, hur kan vi relatera till gudsfenomenet idag när en hel värld ska integreras? Vår vandringsstav bärs fram av olika människor, med olika trosåskådningar, med olika mål och syften. Vi möts i gång, samtal och sång medan vi vandrar under tre årstider, i tre länder utifrån tre teman: miljö, integration och existens. Allt avslutas med en konsert i Malmö/Köpenhamn den 8–9 september. Kanske förändrar vi vår värld först när vi stannar upp, stänger av bruset och tar oss tid att lyssna. Eller kanske är det då vi förändrar vår egen syn på världen? Kanske är det liksom på medeltiden först då förändringar sker? Detta kan vi göra oavsett vad statmakterna säger…
Valet är ditt.!

There’s no path to love, Love is the path…

Lyssna till Peters Sång "Path to Oneness" här

En resa till Assisi i Italien

Vid pennan.. Anne


En ljuvlig resa till våren i Assisi - Italien!
Jag har sedan länge varit inspirerad av Franciskus då jag förstod att han även vävde in kärleken till djur och natur i sin tro och att han såg det gudomliga i allt levande. När jag fick veta att även Klara verkade i Assisi och stod mycket nära Franciskus så blev jag inspirerad att åka dit. Påven har också under flera år i rad bjudit in representanter från olika religioner för att dela med sig en fredsbön och detta möte har ägt rum just i Assisi.  Peter har tonsatt dessa fredsböner från flera religioner och bland annat Franciskus fredsbön, så han ville gärna besöka Assisi också. Vi flög med Ryanair och på 2,5 tim så befann vi oss mitt i våren i Pisa. Där sov vi över en natt och såg lutande tornet och sedan tog vi tåget till Assisi.

Assisi och Franciskus

Mitt i den gröna dalen sticker den lilla staden upp som en stolt och välbevarad pärla från gången tid. Våren har nyss kommit och ljusgröna träd sprider en frisk doft och hela luften är fylld med fågelkvitter. Vi har kommit till Assisi, platsen där den helige Franciskus och den heliga Klara verkade på 1200-talet.

Bara att vandra genom gränderna här är som att förflytta sig många hundra år tillbaka i tiden till den tid då en ung man , son till en rik köpman och som tyckte om att roa sig och hade som mål att bli knekt, plötsligt valde att avsäga sig alla ägodelar och leva i total fattigdom med ett enda fokus… på det gudomliga som han såg i allt levande…  i solen såväl som i månen i naturen  såväl som i alla djur. Ja det sägs att han t.om höll predikan för duvorna.Kanske är det därför som Franciskus alltid haft en speciell plats i mitt hjärta eftersom hans kärleksbudskap innefattade allt levande, även kärleken till djuren som ibland glöms bort i det andliga budskapet.

Peter och jag i Assis vackra gränder...hela staden är välbevarad .

Jag och Peter utanför Stora Kyrkan (Basilikan) som byggdes till minne av Franciskus

Sankta Klara - S:t Clare  -  Chiara

Men Assisi är inte känt endast på grund av Franciskus. Klara, eller St. Chiara som hon heter på Italienska var en ung kvinna som också växte upp i Assisi. Hennes mor Ortulana hade en djup andlig längtan och var en av de få som hade vågat göra en Pilgrimsresa ända till Jerusalem vilket på den tiden kunde vara förknippat med mycket faror.  Därmed var hon av många en högt ansedd kvinna. När Klara skulle födas gick hon till kyrkan och bad innerligt. När hon hade fallit på knä för att bedja så hörde hon en röst som sa: ”Var inte rädd kvinna, för du kommer tryggt föda ett ljus som kommer lysa upp mer klart än ljuset självt.” Ortulana sparade dessa ord i sitt hjärta och flickan hon sedan födde fick därmed namnet Chiara som på italienska betyder ”ljus”.

Klara hade en stor längtan till det Gudomliga livet

Redan från tidig barndom fick Klara genom sin mor lära sig att ge till de fattiga. Klara växte upp till en vacker, god och rik ung kvinna och det fanns många friare runtomkring henne. Hon hade dock inget intresse av ett vanligt liv utan hennes längtan vara att leva ett djupare andligt liv.  Därmed sökte hon sig till ensamheten där hon i tystnad kunde lyssna sin inre röst. Hon visste att hon inte var ämnad för att gifta sig även om hennes far nu gav påtryckningar åt det hållet… men hon visste inte hur hon skulle kunna leva ut sin gudomliga längtan. Genom att möta Franciskus blev hon inspirerad till att leva liksom honom i fattigdom och i ett liv helt ägnat till Gud. Hon begav sig ner till Fransiskus-bröderna i Porziuncula. Genom att böja knä inför Madonnan Maria och sedan klippa av sig håret som en tydlig symbol för att avsäga sig den här världens goda så gjorde Klara sitt stora val. Senare flyttade hon och de systrar som nu samlats omkring henne in i San Damiano som Franciskus hade upplåtit till dem att ha som sitt kloster.

San Damiano där Klara och hennes "systrar" bodde och verkade

Djupare inspiration i vår tid

Det är alltid så inspirerande att ta del av människor som har dedikerat sitt liv till sanning och kärlek och satt det främst. De förmedlar ett budskap som vi om vi lyssnar kan ta till oss på vårt eget sätt i vår tid. Vi såg även en mycket stark och vacker musikal om deras liv som berörde mig djupt. Den väckte en längtan att ännu mer leva det liv jag djupast innerst inne vill leva och kunna ge ut av mina gåvor ..  låta mitt ljus lysa.... för jag tror att det är syftet med vår resa här på jorden och en del av oss känner det syftet djupare... och vissa tidpunkter i livet kommer det till oss lite mer tydligt. 

Våren i Assisi

Ja det är ju alltid så underbart med våren och speciellt när man kommer från kylan och får dyka in mitt i ett ljusgrönt blommande landskap... och så mycket fågelsång det var här också... dessutom fick vi bo på ett ljuvligt hotell som jag älskade.. allt gick i gult nästan.. (jag älskar gult) samt att vi bodde högst upp med vidunderlig utsikt över den vackra gröna dalen.

Hälsningar från Anne Solveig som skrivit detta inlägg..