Musik, malaria, ormar och skorpioner

...Ormar, skorpioner och malaria!
Häromdagen när jag gick på toaletten tittade jag upp på väggen och såg en otäck varlese. Jag fick senare veta att det var en gift skorpion som snabbt togs omhand efter att den upptäcktes. Igår när vi satt och spelade in trillade det ner en orm från en palm rakt på vårt micktsäll och Staffan flög en meter bak rakt i motsatt riktning. Vi fick senare höra den typen av ormar lever i palmer och att den tydligen råkat trillat ner, även denna var giftig, men liksom skorpionen inte dödlig. Idag skulle vi spela in "Ballafon", med en kille från grannlandet Guinea men vid hans hitkomst meddelade han att han inte mådde så bra. Det visade sig senare att han fått malaria så vi fick skicka honom till sjukhuset för att få hjälp. Han spydde och svettades och frös om vartannat. Om man inte får hjälp inom någr dagar så kan man dö och det enda som behövs är en spruta eller flera sprutor som kostar 50:- för att överleva. Många har dock inte råd med detta vilket leder till att det är en vanlig dödsorsak. Idetta fall hann vi dock i tid...
Man inser att vår musikaliska resa i den afrikanska djungeln leder oss till nya insikter och möten samt att det en ger en påminnelse om hur förfördelade vi är samt hur skört ett människoliv är härnere. Papis som sjunger på flera av låtarna sade häromdagen: "I come from a small family I only have 5 brothers and sisters". Nog är det så att familjerna är stora då många av barnen inte når vuxen ålder.
Ang Malaria incidenten var det dock lite frustrerande att inte kunna erbjuda hjälp direkt. Vi kollade med en kille som kunde köra till sjukhuset och skulle komma inom en halvtimme, efter två timmar hade han ännu inte kommit så vi fick lösa det på annat sätt. Det var nämligen en annan kille som hade bil i området som också drabbats av Malaria som fick sätta sig bakom ratten. Det verkar som "African time" även gäller i akuta situationer. Det kan dröja ett par veckor från det att malaria myggan bitit tills att feberfrossan kommer, man överlever oftast första frossan men redan nästa frossa kan man dö.

Musiken....
Musiken lever vidare trots alla utmaningar. Jag köpte en generator igår för att kunna ladda ström till datorn här ute i djungeln eftersom det är 3 km till närmaste strömkälla. Jag hyrde en bil med chaufför och åkte till Gambia över dagen (2 tim enkel resa) och hittade ett enkelt elverk. Det funkade bra att ladda datorn vid min hemkost med däremot inte när jag försökte idag så nu är det lite utmanade för om vi inte får igång den så kan vi inte spela in överhuvudtaget. Det värsta är om strömkablen till laddaren har gått sönder. Här finns ju ingen modern teknik så då är det kört. I musikens värld har man skapat samma sladdsystem över hela världen, men när det gäller datorer och mobiler så finns det en herrans massa sladdar, vilket inte är så användarvänligt. Det är nog ett uttryck för vår tid där allt ska gå så snabbt kryddat med att vi ska vara så självständiga så alla dotor och mobilmärken har sian egna system. Därmed är det lite skönt att tempot är lite lugnare härnere, fast även dem lever ju som "slavar" efter vårt system eftersom alla överblivna och gamla mobiler från väst (liksom nedan omnämnda musikutrustning) till slut hamnar härnere.

YES!!
Puh.. nu visade det sig att det funkade att ladda datorn, vi bytte en sladd till generatorn och tydligen leverar den inte så jämn ström vilket datorn tydligen är mer känslig för, trots av vi inköpt den senaste Macintoch modellen för 10000:-! Ständiga utmaningar, men de är ju till för att övervinnas och göra oss starkare. Idag har vi spelat in vår härliga vän "Buba" på kora (se bild). En riktigt skön lirare från Gambia i dubbelbemärkelse. Projektetet växer i form av internationella deltagare då vi bla haft artister från såväl Senegal som Gambia och Guinea vid det här laget och så mig och Staffan förstås, inte att förglömma.
Snart återstår bara att göra det sista pålägget med en rappare, det kommer att bli supercoolt!


Reagge all night long or til the electricity was gone!
Häromdagen spelade vi på en reagge fest och det blev riktig tung gung. Vi hade inte alltför stora förväntningar, men vi valde att förbereda oss på bästa sätt genom att besöka ljudkillen dagen innan för att se vad han hade för utrustning. Ett 6 kanaligt mixerbord, med sladdar, mickar och mickställ skulle han ta med. Vi tog det säkra för det osäkra och tog med ett lånat mickställ samt några medhavda mickar. Mycket riktigt fanns inte mycket av ovan nämnda på plats när vi kom fram så vi fick använda våra mickar och vårt enda mickställ och lägga min gitarr åt sidan, men det blev en hejdundrande fest och afrikanerna vet ju hur man ska dansa! Vi höll på i ca 45 min sedan gick elverket sönder och de fortsatte trumma som om inget hade hänt och alla var lika lyckliga ändå .. i mörkret.. Man slutar inte att facineras och överraskas hur folk gör det bästa av förutsättningarna, och trots fattiga och knappa förutsättningar så finns en vädigt stark drivkraft och en förmåga att göra det bästa av alla situationer. Vid mina fyra besök här under senare år har jag alltid undrat över varför ljudet på alla tillställningar är så dåliga. Jag har utgått från att kunskapsnivån inte varit så stor kring hur man ställer in bra ljud, men plötsligt gick det upp för mig att utrustningen ser bra ut med stora högtalare, men att dessa oftast köpts in billigt då de redan varit uttjänta med spräckta högtalare. Kanske att det tom från västerlandet som mycket annat som slutat fungera för oss hamnar härnere för att ge några sista andetag...Man får helt enkelt nöja sig med det man får och med ett leende säga: This is Africa och pusta ut.