Morötter och Halmbalar

Ekologisk odling
När jag flyttade till familjens släkttorp i Skallebo 1997 var min första prioritet att odla grönsaker. Bengt Eriksson plöjde upp fältet utanför stugan och under tre säsonger stoppade jag potäterna i jorden, men efterhand började visionen kring Mundekulla Kursgård växa sig starkare och tog allt mer utrymme i mitt liv.
Många av våra besökare har sedan genom åren uttryckt att ”här borde ni odla grönsaker” och jag har svarat ”den dag någon vill odla grönsaker så välkomnar jag det”. Förra sommaren kom en kille från Norge förbi (Lars Feddeck) som undrade om han fick odla till vårt kök samt sälja grönsaker till kursdeltagare och besökare. Han berättade att han bodde på en gård utanför Örebro där han odlade ekologiska grönsaker till fina restauranger i Stockholm, men att han längtade efter att ingå i ett sammanhang där fler kunde glädjas åt åsynen av växande grödor! Jag kunde inte annat än att bejaka hans ide och under våren ringde åter telefonen hos Bengt Eriksson som plöjde upp och harvade åkern i fråga. Under sommaren har vi och många av våra gäster njutit av de vackra odlingarna och visst är det något speciellt med ett fält fullt av grödor. Dessutom har Britt Marie Sunesson från Harebo gjort en fantastiskt fin örtagård i anslutning till restaurangen som mötts av många uppskattande ögon. Vi har även gjort några avsatser i skogen för lunchgäster samt gjort ett naturvårdsområde bestående av ekar och bokar med enastående utsikt mot Moshult och sjön Löften.

Ler- och Halmbalshus
En annan dröm jag haft är att bygga ett Ler- och Halmbalshus och i år var det dags att skrida till handling. Jag tog kontakt med Pär Wallin utanför Växjö samt Lars Andersson utanför Kalmar som byggt varsitt halmbalshus. De deltog båda på sommarens kurs i ler- och halmbalsbygge som vi arrangerade och visade hur de gått till väga. Det är fotfarande en mycket ovanlig bygg teknik i Sverige då endast ett 20 tal hus uppförts, men i USA är det ganska vanligt. Vårt lilla hus består av sex väggar där Halmbalar staplats på varandra. Det innebär att väggen blir 50 cm tjock plus 5-10 cm lerputs på vardera sida. Jag ringde återigen Bengt för att ta reda på var man kan köpa halmbalar vilket inte visade sig vara så enkelt men slutligen fick jag tag på 150 st på södra Öland. Jag ville ha minsta tänkbara modell så att de skulle vara enkla att lyfta och arbeta med. Lerbruket köpte jag från Horns tegelbruk i Västergötland som i sintur blandas med sand och hästgödsel till en grå lerputs. Andreas Garami hjälpte till med trästommen och kom med kloka och kluriga lösningar som så ofta förr och förhoppningen är att alla halmbalar samt ett lager puts på in- och utsidan ska göras innan vintern. Sammanlagt ska 3 lager puts göras innan det är klart nästa vår/sommar.

Skördefest i Långasjö
För den som vill se våra halmhusbygget, gå på en rundvisning på kursgården, köpa grönsaker samt fika så erbjuder vi en allmän visning kl 16.30 i samband med Skördefesten i Långasjö den 9 okt, då vi håller öppet mellan 16.00 och 18.00. Välkommen hälsar / Peter och Anne Elmberg

Från Bondson till Budgetminister..

Under juli månad fick jag ett telefonsamtal från en man som ville boka rum hos oss. Han berättade att han var barnfödd i Mundekulla och ganska snart förstod jag att det satt en välkänd man i andra änden av luren. Han ville visa upp sin hembygd för sin fru och dotter och under våra gemensamma frukostar passade jag på att fråga honom om hans barndom i Mundekulla och Långasjö.…

Möte med Mundebo!
Ingemar föddes 1930 och bodde sina första 18 år i Mundekulla. Magni som inköpte gården 1927 för 14.500 riksdaler insåg liksom många andra fäder att sonen inte skulle ta över gården.
Ingemar skrattade när jag berättade att min farfar (Karl Karlsson i Skallebo) berättade att Magni sagt till honom: ”Du ska vara glad att du har söner som arbetar, min ligger bara hemma på sofflocket och läser…”
Under vårt samtal nämner han vid jämna mellanrum vikten av impulser utifrån och berättar att de enda yrken han kände till var bönder, präster samt de lokala företagen såsom Möbelkompaniet, Karlsönernas butik och bygdens sågverk. Däremot jobbade Magni i perioder som dräng hos en riksdagsman i Linneryd vilket väckte Ingemars längtan, men det kom att visa sig att han skulle komma mycket längre än så….

Johansson blev Mundebo
Vad var det som fick Ingemar att våga tro på sig själv, göra annorlunda livsval och trotsa både sina föräldrars och vänners förväntningar? Han berättade att när han skulle börja årskurs 6 i Harebo skola så fick han en ny lärarinna som insåg att han hade läshuvud utöver det vanliga. Hon gav honom böcker och uppmuntrade honom att läsa och under detta år tog hans liv ta en ny vändning och kunskapens frö började växa inom honom.
Fritz Bredby i grannbyn Bredalycke hade gått på folkhögskola och inspirerade honom att börja på Sörängens Folkhögskola utanför Nässjö 1948. Därefter gjorde han Värnplikten i Växjö, 1950 där de var tre ungdomar med efternamnet Johansson som dessutom alla fick en hel del tillsägelser. Namnet ”Johansson” ekade i korridorerna vilket fick Ingemar att fundera på ett mer originellt namn och valet blev ”Mundebo”. Än idag är hans familj fortfarande de enda i Sverige med detta namn!

Karriären tar fart!
Efter värnplikten hade han siktet inställt på Socialhögskolan och besöken till hembyn Mundekulla blev allt glesare. Ingemar fortsatte dock sina studier i Stockholm och via hans engagemang i Folkpartiet träffade han sin fru Lillemor. Åren 1964-1978 var han anställd på Stockholms universitet och 1976-1980 blev han Budgetminister (Finansminister), därefter Landshövding i Uppsala 1980-1986 och sedermera chef för Riksrevisionsverket 1986-1993. Han blev 2008 fil. dr vid Stockholms universitet med avhandlingen "Hur styrs staten?" och han är sedan 1986 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.

Ett glatt återseende
Ett kärt återseende med många glada skratt infann sig under mötet med barndomsvännen Siv Fransson som bor kvar i Mundekulla. När vi sitter och samtalar konstaterar vi att trots att våra liv kan se olika ut i det yttre så är vi lika under ytan och att vissa mönster följer oss livet igenom
Även Anne Elmberg fick ett glatt återseende med Ingemar Mundebos dotter, Kia då de arbetade ihop på 80-talet inom hemtjänsten i Stockholm, långt innan Anne visste att hon en dag skulle bosätta sig i Mundekulla. Kanske gör Kia som många andra och återvänder till sin pappas hembygd en vacker dag ! Då kommer vi att stå på farstukvistens och ta emot henne med öppna armar för visst är det en fin bygd vi bor i som är värd att flyttas till, åtminstone om man lyssnar till Familjen Mundebo!

Håll drömmarna vid liv!
Ingemars livsresa påminner oss om att vi kan förverkliga våra drömmar om vi vill och att oavsett hur långt från hembygden vi reser så präglas vi av våra rötter, barndomens uppväxt och möten i mycket större utsträckning än vad vi anar…