Back in Sweden
Nu är vi tillbaka i Sverige efter 2 veckors musikinspelning i Senegal, Västafrika med massor av fina minnen och 7 nyproduerade låtar! När jag nu låter intrycken smälta och tiden hinner ikapp mig inser jag vilka fina och händelserika veckor vi haft med möten med så många fina Västafrikaner och musiker från Senegal, Gambia och Guinea. Kolla en kortfilm via Facebook från våra inspelningar här http://www.facebook.com/profile.php?id=528976428#!/video/video.php?v=1561896885625&comments
Fattig eller rik
Senegal är ett av Världens fattigaste länder och Sverige hör till de rikare, skillnaderna är stora men ändå så små... När man möts i musikens värld försvinner dessutom hindren även om man städnigt blir påmind om varandras olika förutsättningar. Fast man kan ju samtidigt fråga sig vem som eg är fattig resp rik. En av våra låtar berör just detta tema där Pappis sjunger "African Live Community" varpå jag svarar "Western life Economy" och vårt gemensamma svar blir "Together we can make ends meet", för visst behöver vi och kan lära av varandra...
Malaria!
På tal om rik/fattig så kom en av musikerna som spelade Ballafon förbi en timme innan vår hemresa livslevandes och tackade för att vi räddat hans liv genom att ge ett bidrag på 50:- och se till att han fick en malaria spruta. Troligtvis hade han liksom många andra annars dött för att han inte hade råd till läkarhjälp. Det var ett glatt återseende och som sagt en påminnelse...
Slutet gott allting gott!
African Rap
Dagarna innan vi åkte hem gjorde vi även de sista påläggen med en duktig rappare som jag träffade på min genomresa i Senegal och Gambia i fjol. Det blev riktigt häftigt och det ska bli spännande att nu fortsätta att arrangera och slutföra produktionerna på hemmaplan. Vi såg även till att spela in en musikvideo till alla 7 sångerna som ska redigeras och släppas i samband med skivutgivningen i vår/sommar. Det blev riktigt magiska inspelningar och helt klart var det roligt att spela in dem därnere istället för i Sverige. Låtarna har ju alla skrivits i Afrika i möte med Senegaleserna så de hör ju hemma där...
Under tiden kan ni kolla in fjolårets musikinspelning och video till låten "Uprising" via följande länk http://www.youtube.com/watch?v=LgIZcfZB6EM
Mbenjonkono
Det kommer att bli en intressant produktion som nog kommer att få namnet "Mbenjonkono" som betyder "Tillsammans" på Mandika (ett av ursprungsspråken i Senegal) Jag tror inte vår resa samt livet i Västafrika kan sammanfattas mycket bättre än just "Tillsammans" för om det är något vi kan lära av dessa härliga människor så är det just känslan av samhörighet som vi tycks tappa i västvärlden för varje år som går...
Välkommen att läsa Bloginläggen under dec månad här nedan och ta del av våra upplevelser med musikinspelningar under the "African Sun"
I Glädje / Peter Elmberg och Staffan Stavert
fredag 17 december 2010
måndag 13 december 2010
Musik, malaria, ormar och skorpioner
...Ormar, skorpioner och malaria!
Häromdagen när jag gick på toaletten tittade jag upp på väggen och såg en otäck varlese. Jag fick senare veta att det var en gift skorpion som snabbt togs omhand efter att den upptäcktes. Igår när vi satt och spelade in trillade det ner en orm från en palm rakt på vårt micktsäll och Staffan flög en meter bak rakt i motsatt riktning. Vi fick senare höra den typen av ormar lever i palmer och att den tydligen råkat trillat ner, även denna var giftig, men liksom skorpionen inte dödlig. Idag skulle vi spela in "Ballafon", med en kille från grannlandet Guinea men vid hans hitkomst meddelade han att han inte mådde så bra. Det visade sig senare att han fått malaria så vi fick skicka honom till sjukhuset för att få hjälp. Han spydde och svettades och frös om vartannat. Om man inte får hjälp inom någr dagar så kan man dö och det enda som behövs är en spruta eller flera sprutor som kostar 50:- för att överleva. Många har dock inte råd med detta vilket leder till att det är en vanlig dödsorsak. Idetta fall hann vi dock i tid...
Man inser att vår musikaliska resa i den afrikanska djungeln leder oss till nya insikter och möten samt att det en ger en påminnelse om hur förfördelade vi är samt hur skört ett människoliv är härnere. Papis som sjunger på flera av låtarna sade häromdagen: "I come from a small family I only have 5 brothers and sisters". Nog är det så att familjerna är stora då många av barnen inte når vuxen ålder.
Ang Malaria incidenten var det dock lite frustrerande att inte kunna erbjuda hjälp direkt. Vi kollade med en kille som kunde köra till sjukhuset och skulle komma inom en halvtimme, efter två timmar hade han ännu inte kommit så vi fick lösa det på annat sätt. Det var nämligen en annan kille som hade bil i området som också drabbats av Malaria som fick sätta sig bakom ratten. Det verkar som "African time" även gäller i akuta situationer. Det kan dröja ett par veckor från det att malaria myggan bitit tills att feberfrossan kommer, man överlever oftast första frossan men redan nästa frossa kan man dö.
Musiken....
Musiken lever vidare trots alla utmaningar. Jag köpte en generator igår för att kunna ladda ström till datorn här ute i djungeln eftersom det är 3 km till närmaste strömkälla. Jag hyrde en bil med chaufför och åkte till Gambia över dagen (2 tim enkel resa) och hittade ett enkelt elverk. Det funkade bra att ladda datorn vid min hemkost med däremot inte när jag försökte idag så nu är det lite utmanade för om vi inte får igång den så kan vi inte spela in överhuvudtaget. Det värsta är om strömkablen till laddaren har gått sönder. Här finns ju ingen modern teknik så då är det kört. I musikens värld har man skapat samma sladdsystem över hela världen, men när det gäller datorer och mobiler så finns det en herrans massa sladdar, vilket inte är så användarvänligt. Det är nog ett uttryck för vår tid där allt ska gå så snabbt kryddat med att vi ska vara så självständiga så alla dotor och mobilmärken har sian egna system. Därmed är det lite skönt att tempot är lite lugnare härnere, fast även dem lever ju som "slavar" efter vårt system eftersom alla överblivna och gamla mobiler från väst (liksom nedan omnämnda musikutrustning) till slut hamnar härnere.
YES!!
Puh.. nu visade det sig att det funkade att ladda datorn, vi bytte en sladd till generatorn och tydligen leverar den inte så jämn ström vilket datorn tydligen är mer känslig för, trots av vi inköpt den senaste Macintoch modellen för 10000:-! Ständiga utmaningar, men de är ju till för att övervinnas och göra oss starkare. Idag har vi spelat in vår härliga vän "Buba" på kora (se bild). En riktigt skön lirare från Gambia i dubbelbemärkelse. Projektetet växer i form av internationella deltagare då vi bla haft artister från såväl Senegal som Gambia och Guinea vid det här laget och så mig och Staffan förstås, inte att förglömma.
Snart återstår bara att göra det sista pålägget med en rappare, det kommer att bli supercoolt!
Reagge all night long or til the electricity was gone!
Häromdagen spelade vi på en reagge fest och det blev riktig tung gung. Vi hade inte alltför stora förväntningar, men vi valde att förbereda oss på bästa sätt genom att besöka ljudkillen dagen innan för att se vad han hade för utrustning. Ett 6 kanaligt mixerbord, med sladdar, mickar och mickställ skulle han ta med. Vi tog det säkra för det osäkra och tog med ett lånat mickställ samt några medhavda mickar. Mycket riktigt fanns inte mycket av ovan nämnda på plats när vi kom fram så vi fick använda våra mickar och vårt enda mickställ och lägga min gitarr åt sidan, men det blev en hejdundrande fest och afrikanerna vet ju hur man ska dansa! Vi höll på i ca 45 min sedan gick elverket sönder och de fortsatte trumma som om inget hade hänt och alla var lika lyckliga ändå .. i mörkret.. Man slutar inte att facineras och överraskas hur folk gör det bästa av förutsättningarna, och trots fattiga och knappa förutsättningar så finns en vädigt stark drivkraft och en förmåga att göra det bästa av alla situationer. Vid mina fyra besök här under senare år har jag alltid undrat över varför ljudet på alla tillställningar är så dåliga. Jag har utgått från att kunskapsnivån inte varit så stor kring hur man ställer in bra ljud, men plötsligt gick det upp för mig att utrustningen ser bra ut med stora högtalare, men att dessa oftast köpts in billigt då de redan varit uttjänta med spräckta högtalare. Kanske att det tom från västerlandet som mycket annat som slutat fungera för oss hamnar härnere för att ge några sista andetag...Man får helt enkelt nöja sig med det man får och med ett leende säga: This is Africa och pusta ut.
Häromdagen när jag gick på toaletten tittade jag upp på väggen och såg en otäck varlese. Jag fick senare veta att det var en gift skorpion som snabbt togs omhand efter att den upptäcktes. Igår när vi satt och spelade in trillade det ner en orm från en palm rakt på vårt micktsäll och Staffan flög en meter bak rakt i motsatt riktning. Vi fick senare höra den typen av ormar lever i palmer och att den tydligen råkat trillat ner, även denna var giftig, men liksom skorpionen inte dödlig. Idag skulle vi spela in "Ballafon", med en kille från grannlandet Guinea men vid hans hitkomst meddelade han att han inte mådde så bra. Det visade sig senare att han fått malaria så vi fick skicka honom till sjukhuset för att få hjälp. Han spydde och svettades och frös om vartannat. Om man inte får hjälp inom någr dagar så kan man dö och det enda som behövs är en spruta eller flera sprutor som kostar 50:- för att överleva. Många har dock inte råd med detta vilket leder till att det är en vanlig dödsorsak. Idetta fall hann vi dock i tid...
Man inser att vår musikaliska resa i den afrikanska djungeln leder oss till nya insikter och möten samt att det en ger en påminnelse om hur förfördelade vi är samt hur skört ett människoliv är härnere. Papis som sjunger på flera av låtarna sade häromdagen: "I come from a small family I only have 5 brothers and sisters". Nog är det så att familjerna är stora då många av barnen inte når vuxen ålder.
Ang Malaria incidenten var det dock lite frustrerande att inte kunna erbjuda hjälp direkt. Vi kollade med en kille som kunde köra till sjukhuset och skulle komma inom en halvtimme, efter två timmar hade han ännu inte kommit så vi fick lösa det på annat sätt. Det var nämligen en annan kille som hade bil i området som också drabbats av Malaria som fick sätta sig bakom ratten. Det verkar som "African time" även gäller i akuta situationer. Det kan dröja ett par veckor från det att malaria myggan bitit tills att feberfrossan kommer, man överlever oftast första frossan men redan nästa frossa kan man dö.
Musiken....
Musiken lever vidare trots alla utmaningar. Jag köpte en generator igår för att kunna ladda ström till datorn här ute i djungeln eftersom det är 3 km till närmaste strömkälla. Jag hyrde en bil med chaufför och åkte till Gambia över dagen (2 tim enkel resa) och hittade ett enkelt elverk. Det funkade bra att ladda datorn vid min hemkost med däremot inte när jag försökte idag så nu är det lite utmanade för om vi inte får igång den så kan vi inte spela in överhuvudtaget. Det värsta är om strömkablen till laddaren har gått sönder. Här finns ju ingen modern teknik så då är det kört. I musikens värld har man skapat samma sladdsystem över hela världen, men när det gäller datorer och mobiler så finns det en herrans massa sladdar, vilket inte är så användarvänligt. Det är nog ett uttryck för vår tid där allt ska gå så snabbt kryddat med att vi ska vara så självständiga så alla dotor och mobilmärken har sian egna system. Därmed är det lite skönt att tempot är lite lugnare härnere, fast även dem lever ju som "slavar" efter vårt system eftersom alla överblivna och gamla mobiler från väst (liksom nedan omnämnda musikutrustning) till slut hamnar härnere.
YES!!
Puh.. nu visade det sig att det funkade att ladda datorn, vi bytte en sladd till generatorn och tydligen leverar den inte så jämn ström vilket datorn tydligen är mer känslig för, trots av vi inköpt den senaste Macintoch modellen för 10000:-! Ständiga utmaningar, men de är ju till för att övervinnas och göra oss starkare. Idag har vi spelat in vår härliga vän "Buba" på kora (se bild). En riktigt skön lirare från Gambia i dubbelbemärkelse. Projektetet växer i form av internationella deltagare då vi bla haft artister från såväl Senegal som Gambia och Guinea vid det här laget och så mig och Staffan förstås, inte att förglömma.
Snart återstår bara att göra det sista pålägget med en rappare, det kommer att bli supercoolt!
Reagge all night long or til the electricity was gone!
Häromdagen spelade vi på en reagge fest och det blev riktig tung gung. Vi hade inte alltför stora förväntningar, men vi valde att förbereda oss på bästa sätt genom att besöka ljudkillen dagen innan för att se vad han hade för utrustning. Ett 6 kanaligt mixerbord, med sladdar, mickar och mickställ skulle han ta med. Vi tog det säkra för det osäkra och tog med ett lånat mickställ samt några medhavda mickar. Mycket riktigt fanns inte mycket av ovan nämnda på plats när vi kom fram så vi fick använda våra mickar och vårt enda mickställ och lägga min gitarr åt sidan, men det blev en hejdundrande fest och afrikanerna vet ju hur man ska dansa! Vi höll på i ca 45 min sedan gick elverket sönder och de fortsatte trumma som om inget hade hänt och alla var lika lyckliga ändå .. i mörkret.. Man slutar inte att facineras och överraskas hur folk gör det bästa av förutsättningarna, och trots fattiga och knappa förutsättningar så finns en vädigt stark drivkraft och en förmåga att göra det bästa av alla situationer. Vid mina fyra besök här under senare år har jag alltid undrat över varför ljudet på alla tillställningar är så dåliga. Jag har utgått från att kunskapsnivån inte varit så stor kring hur man ställer in bra ljud, men plötsligt gick det upp för mig att utrustningen ser bra ut med stora högtalare, men att dessa oftast köpts in billigt då de redan varit uttjänta med spräckta högtalare. Kanske att det tom från västerlandet som mycket annat som slutat fungera för oss hamnar härnere för att ge några sista andetag...Man får helt enkelt nöja sig med det man får och med ett leende säga: This is Africa och pusta ut.
Good to be good
Good to be good, nice to be nice
Idag (8 dec) har vi spelat i en skola i den närliggande byn. Kära nån vilket mottagande och självklart satt de inte bara stilla och lyssnade som små lamm utan när det är musik i Västafrika så ska det kännas i hela kroppen. Det blev mao både dans och allsång. Som tur var hade vi Papis och Buba på sång, djembe resp kora (Afrikansk harpa) som kunde förgylla musiken med mellansnack och förklaringar till vad låtarna handlade om. Dessutom sjunger ju Pappis på en del av låtarna så visst fanns det en viss igenkänningsfaktor, men eleverna talar ju så många olika Afrikanska språk här så det nationella språket är franska vilket de flesta förstår (utom jag och Staffan). En kille vi ständigt springer på är självaste "Mr Nice to be nice" (se bild) Han bor mer el mindre på stranden och lever ett riktigt glidar liv och har nog rökt på lite för mycket för att vara i sina sinnens fulla bruk, men han är däremot bra på att påminna oss om livets grundpelare, nämligen "It nice to be nice and good to be good" Detta i sin tur lade grunden till min låt vid namn "Good to be good" som vi spelat in under den gångna veckan. En riktig Beatles låt fast i afrikansk anda. Låtarna berör ju som regel mötet med människorna och kulturen här så det finns mycket att skriva om...
Under the African Sun
Man slutar aldrig att förvånas över den energi Afrikanerna utstrålar, de flesta har mat för dagen och behöver inte sv älta men de tycks däremot ha glädje energi och livslust i överflöd. Det känns lite som ombytta roller jämfört med oss i Sverige. Det var som en av Senegalserna sade efter ett besök i Sverige för något år sedan efter att ha avnjutit en trerätters meny: "Ni har verkligen allt här i Sverige. I Afrika har vi ingenting förutom varandra". Jag tror denna typ av insikter och möten med Västafrikanerna fått mig att ständigt återvända till denna region, för det är något visst med människorna och livet här. Självklart spelar ju klimatet en stor roll för upplevelsen här för nog är det så att människan har sitt ursprung på dessa breddgrader för några miljoner år sedan. Man kan sova under bar himmel i princip året runt och fn är det ca 30-35 grader på dan , 25 grader i vattnet och soligt vareviga dag!! En bättre studio en den vi funnit under en av palmerna här kan man ju knappast tänka sig och dessutom att vi är så lyckligt lottade att det är många duktiga musiker i regionen som kommer in en efter en och gör sina pålägg. Därmellan bjuds på god mat, sköna bad och var tredje dag åker vi för att kolla vår mail och ladda batterierna till datorn eftersom vi verkligen är mitt ute i bushen! JAg köpte dock ett litet elverk häromdagen så vi kan ladda på datorn med jämna mellanrum.
Bakgrund
December 2007 kom jag hit första gången och började skriva musik utifrån mötena med bygdens befolkning. Det kändes som att min musik växten en dimension med Afrikanernas historia och min återkommande känsla av att skapa musik med mening. Det har aldrig varit intressant för mig att bara skriva musik för sakens skull eller låta livet som helhet bara fyllas med dagar som inte fylls av för mig meningsfulla möten och aktiviteter. När jag återkom 2008 växte känslan av samhörighet och då tog låtskrivandet fart på allvar och jag kom hem med 10 låtar. Främst efter mötet med Papis som sedemera var i Sverige i somras (2010) och var med på sommarens turne med "African Vibration". Nu är han åter tillbaka i Afrika men kommer att flytta till Sverige på nyåret till sin svenska fru! Därmed känns det som en fortsättning på "African Vibration" projektet. I fjol spelade jag in första låten här nere vid namn "Uprising" och hyrde in mig i en studio på plats och bjöd in en massa musiker. Det gav mersmak och därför känns det extra exklusivt att Staffan är med denna gång som verklgien behärskar tekniken till fullo. Nu har vi lagt grunderna på 6 låtar och imorgon kommer en kille som ska spela Ballafon (som en svensk Xylofon) och till helgen kommer en härlig kille som kommer att rappa. Intentionen är att lägga grunderna på 7-8 låtar för att sedan färdigställa dem i Sverige. Under veckan har vi även spelat in Buba på kora (se bild) samt Pappis på djembe och även Couls på Doun doun (afrikansk bastrumma) men till helgen kommer projektet att lyftas till skyarna. Vi kommer ävn att göra några musikvideos innan vi åter far hem till den svenska vintern....
söndag 5 december 2010
Afrika och Mundekulla
Just nu är Peter i Afrika och Anne i Mundekulla
.. med vänner. Jag valde att inte åka med i år utan tillbringa tid hemma i lugn och ro när min käre "rockstjärna" gav sig iväg till Afrika. Visst är det skönt med sol och värme men Vintern kan ju vara helt underbar med.. så när Peter åkte till Afrika beslutade jag att bjuda in lite vänner istället och spendera skön och meningsfull tid med.. så här kommer lite rapporter även från ett vintrigt Mundekulla som ni kan blanda med Peters rapporter från Afrika lite längre ner på sidan.
Vilka fina dagar!
Första vännen att hälsa på var Sofi. Igår hade vi en så fin dag här. Tänk vad enkelt det egentligen är att skapa en mysig och menigsfull retreat även hemma. Igår hade vi en riktig Retreatdag. Vi började med yoga som avslutades med en skön vägledd meditation. Därefter blev det fruktfrukost. Sedan gav vi oss ut på en skidtur. Det var helt underbart väder.. Sol, massor med snö och så vackert.. och vi kunde åka en lagom tur runt byarna här på vanliga vägen.
Hoppsan.. så det kan gå
Hemma igen var det dags för lunch och vi är så lyckligt lottade att det finns en massa mat kvar från julbordet i helgen så det blir enkelt och lyxigt med maten. Sedan hade vi lite egen tid och efter det gick vi ut till relaxen och tog en fika, drog varsitt insipirationskort som vi pratade om och sen hoppade vi i bubbelbadet där vi låg länge och pratade. När vi kom in igen vägledde Sofi i lite frigörande dans . Kvällen avslutades med kvällsmacka och té och en mycket bra film där Christiane Northruph pratar om Mother- Daughters wisdom. Den gav oss mycket nya insikter och inspiration. Slutligen somnade jag sååå skönt.
.. med vänner. Jag valde att inte åka med i år utan tillbringa tid hemma i lugn och ro när min käre "rockstjärna" gav sig iväg till Afrika. Visst är det skönt med sol och värme men Vintern kan ju vara helt underbar med.. så när Peter åkte till Afrika beslutade jag att bjuda in lite vänner istället och spendera skön och meningsfull tid med.. så här kommer lite rapporter även från ett vintrigt Mundekulla som ni kan blanda med Peters rapporter från Afrika lite längre ner på sidan.
Vilka fina dagar!
Första vännen att hälsa på var Sofi. Igår hade vi en så fin dag här. Tänk vad enkelt det egentligen är att skapa en mysig och menigsfull retreat även hemma. Igår hade vi en riktig Retreatdag. Vi började med yoga som avslutades med en skön vägledd meditation. Därefter blev det fruktfrukost. Sedan gav vi oss ut på en skidtur. Det var helt underbart väder.. Sol, massor med snö och så vackert.. och vi kunde åka en lagom tur runt byarna här på vanliga vägen.
Hoppsan.. så det kan gå
Hemma igen var det dags för lunch och vi är så lyckligt lottade att det finns en massa mat kvar från julbordet i helgen så det blir enkelt och lyxigt med maten. Sedan hade vi lite egen tid och efter det gick vi ut till relaxen och tog en fika, drog varsitt insipirationskort som vi pratade om och sen hoppade vi i bubbelbadet där vi låg länge och pratade. När vi kom in igen vägledde Sofi i lite frigörande dans . Kvällen avslutades med kvällsmacka och té och en mycket bra film där Christiane Northruph pratar om Mother- Daughters wisdom. Den gav oss mycket nya insikter och inspiration. Slutligen somnade jag sååå skönt.
I sandlådan
Så var det dags igen med en liten rapport från Afrika besöket...Welcome to the djungle!
Idag har det varit inspelningsdag i djungeln (se bilder tv).
Vi har varken el eller rinnande vatten i vår bungalows utan får ladda datorn 1 mil härifrån i närmsa by sedan håller den 4-5 timmar. Idag spelade vi djembe och doun doun (två afrikanska trummor) på låten "The woman makes the world turn" som handlar om kvinnorna på risfälten som det är riktigt bra krut i. Dagens behållning var kanske
ändå när vi insåg att vi behövde ett mickställ varpå pappis klöve en pinne och tryckte ner micken i klykan och ställde pinnen i en gammal flaska med sant i. (se bild) Snaacka om inovationsrikedom. Dett mickställ skulle sälja som smör i Sverige under benämningen "Eko mickställ". Nåja, imorgon ska vi spela in lite Kora och arra upp några låtar som vi kommer att lägga trummor på längre fram i veckan. Det är spännande att se vart det bär hän.
Konsert i sandlådan!
På tal om spännande så kan jag inte låta bli att säga något om gårdagens spelning som skulle göra sig utmärkt som en sketch i en revy. "Vi kom , vi såg, vi förnedrades". Det som är underbart är att hur fattigt folk än har det så är musiken och festen viktig för oss människor. Jag förväntade mig inte sensationella förutsättningar, men det såg onekligen bra ut när vi anlände med stora högtalare och en scen som vi sedemera kallade "sandlådan" eftersom det var just vad den bestod av. När det var vår tur att köra några låtar för den klappande publiken visade det sig att de inte hade några sladdar, medhörning och bara en mick. Vi kopplade ihop git sladden med keyboardsladden med hjälp av en sladdförlängare och lade gitarren åt sidan och satsade fullt ut på keyboarden. Koran (afrikansk harpa) som vi övat så fint med gick inte heller att koppla in och i sista stund fick vi två extra mickar men bara ett mickställ. Jag gick och smålog hela tiden och Staffan likaså med tanken "This is africa". Vi genomförde vår spelning och folket jublade för vem hade tidigare sett en super Keyboardist som Staffan köra rock´n roll solo på en av våra reaggelåtar. Faktum är att ingen nog hade sett en keyboard förut och knappt vita männiksor för den delen heller, så nog stack vi ut. Dessutom hade de mega mycket reverb på sången och siren de körde för att få uppmärksamhet mellan akterna. Nåja hade det varit i Sverige så hade det varit på plats att ta ett snack med mixer killen efteråt med en del tänkvärda tips med i detta fallet nöjde vi oss med ett leende....
lördag 4 december 2010
Long live Senegal
Nu har vi kommit till Senegal och klimatiserat oss under två dagar... det är förvisso inte så svårt i 30 graders värme och bland vänliga människor. Igår kväll hade vi vår första konsert på hotellet vilket kändes som en bra start. Ikväll ska vi spela på en festival i en närliggande by. Ska bli spännande att testa det. Hemma i Sverige går vi under namnet "African vibration" ett 6 mannaband som nu är halverat till tre betående av mig (sång, git), Staffan Stavert (Keyboard, kör) och Papis (Djembe, sång). Låtarna har kommit till under mina resor här 2007-2010 och berör i första hand de västafrikanska levnadsförhållandena i form av utmaningar men inte minst glädje och möjligheter vilket tycks vara grundstenarna i många av Senegalesernas vardag.
Vår intention är att spela in lite av de låtar som kommit till enligt ovan och igår kväll började vi lägga grunden på två av dem, vid namn "Woman makes the world turn" som tillägnas Kvinnorna på risfälten eller den Afrikanska kvinnan i allmänhet som mer eller mindre bär upp samhället och kanske är det likadant i vår kultur? Den andra låten som kommer att bestå av ett riktigt härligt groove heter "Climate change". Det är väl ingen nyhet förnågon idag att vi står inför stora förändringar inte minst med tanke på klimatet och det faktum att Den afrikanska kontintent kan komma att bli mest utsatt... Vi har träffat en kille som spelar Kora (Afrikansk harpa) samt ballafon (som en xylofon fast tangenter av trä. ) Dessa båda är Västafrikanska traditionella instrument som kan ge musiken en African touch! Förhoppningen är att vi ska lägga grunderna på 6-7 låtar under vår vistelse här. Självklart måste vi ha lite kvinnokörer och så Papis trumspel och hans sång på 3 olika västafrikanska språk. Det kan med andra ord blir riktig spännande och inte mist "AFRICAN VIBRATION" ut i fingerspetsarna. För det är ju lite speciellt att fånga den riktiga känslan härute i bushen och jag facineras av Staffan som har det allra senaste inom inspelningsapparater som knappt tar någon plats så nog kommer det att låta prossigt också...
Lyssan på fjolårets inspelning här http://www.youtube.com/watch?v=LgIZcfZB6EM
Vår intention är att spela in lite av de låtar som kommit till enligt ovan och igår kväll började vi lägga grunden på två av dem, vid namn "Woman makes the world turn" som tillägnas Kvinnorna på risfälten eller den Afrikanska kvinnan i allmänhet som mer eller mindre bär upp samhället och kanske är det likadant i vår kultur? Den andra låten som kommer att bestå av ett riktigt härligt groove heter "Climate change". Det är väl ingen nyhet förnågon idag att vi står inför stora förändringar inte minst med tanke på klimatet och det faktum att Den afrikanska kontintent kan komma att bli mest utsatt... Vi har träffat en kille som spelar Kora (Afrikansk harpa) samt ballafon (som en xylofon fast tangenter av trä. ) Dessa båda är Västafrikanska traditionella instrument som kan ge musiken en African touch! Förhoppningen är att vi ska lägga grunderna på 6-7 låtar under vår vistelse här. Självklart måste vi ha lite kvinnokörer och så Papis trumspel och hans sång på 3 olika västafrikanska språk. Det kan med andra ord blir riktig spännande och inte mist "AFRICAN VIBRATION" ut i fingerspetsarna. För det är ju lite speciellt att fånga den riktiga känslan härute i bushen och jag facineras av Staffan som har det allra senaste inom inspelningsapparater som knappt tar någon plats så nog kommer det att låta prossigt också...
Lyssan på fjolårets inspelning här http://www.youtube.com/watch?v=LgIZcfZB6EM
onsdag 1 december 2010
Africa here we come
Nu sitter vi i ett vandrarhem i Stockholm. Flyget avgår imorgon bitti (tors) mot varmare breddgrader. Vi har bagaget fullt med musikutrustning såsom keyboard gitarr och inspelningsdator. Vi sade just til varann att kanske kommer vi hem med en massa inspelad musik från Afrika omtvå veckor eller kommer vi hem utan något alls men oavsett vad med en massa nya erfarenheter. Jag hoppas dock på det förstnämnda...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)