I sandlådan

Så var det dags igen med en liten rapport från Afrika besöket...

Welcome to the djungle!
Idag har det varit inspelningsdag i djungeln (se bilder tv).
Vi har varken el eller rinnande vatten i vår bungalows utan får ladda datorn 1 mil härifrån i närmsa by sedan håller den 4-5 timmar. Idag spelade vi djembe och doun doun (två afrikanska trummor) på låten "The woman makes the world turn" som handlar om kvinnorna på risfälten som det är riktigt bra krut i. Dagens behållning var kanske
ändå när vi insåg att vi behövde ett mickställ varpå pappis klöve en pinne och tryckte ner micken i klykan och ställde pinnen i en gammal flaska med sant i. (se bild) Snaacka om inovationsrikedom. Dett mickställ skulle sälja som smör i Sverige under benämningen "Eko mickställ". Nåja, imorgon ska vi spela in lite Kora och arra upp några låtar som vi kommer att lägga trummor på längre fram i veckan. Det är spännande att se vart det bär hän.

Konsert i sandlådan!
På tal om spännande så kan jag inte låta bli att säga något om gårdagens spelning som skulle göra sig utmärkt som en sketch i en revy. "Vi kom , vi såg, vi förnedrades". Det som är underbart är att hur fattigt folk än har det så är musiken och festen viktig för oss människor. Jag förväntade mig inte sensationella förutsättningar, men det såg onekligen bra ut när vi anlände med stora högtalare och en scen som vi sedemera kallade "sandlådan" eftersom det var just vad den bestod av. När det var vår tur att köra några låtar för den klappande publiken visade det sig att de inte hade några sladdar, medhörning och bara en mick. Vi kopplade ihop git sladden med keyboardsladden med hjälp av en sladdförlängare och lade gitarren åt sidan och satsade fullt ut på keyboarden. Koran (afrikansk harpa) som vi övat så fint med gick inte heller att koppla in och i sista stund fick vi två extra mickar men bara ett mickställ. Jag gick och smålog hela tiden och Staffan likaså med tanken "This is africa". Vi genomförde vår spelning och folket jublade för vem hade tidigare sett en super Keyboardist som Staffan köra rock´n roll solo på en av våra reaggelåtar. Faktum är att ingen nog hade sett en keyboard förut och knappt vita männiksor för den delen heller, så nog stack vi ut. Dessutom hade de mega mycket reverb på sången och siren de körde för att få uppmärksamhet mellan akterna. Nåja hade det varit i Sverige så hade det varit på plats att ta ett snack med mixer killen efteråt med en del tänkvärda tips med i detta fallet nöjde vi oss med ett leende....